Lukas Moodyssons åttonde diktsamling, den första på nästan två decennier, innehåller dikter om lycka, olycka, kärlek, död, skog, mörker, ljus, hundar, nuet, det förflutna. Ingenting tar slut, allting förvandlas.jag går med hundarna bort till spökskeppet stort vitt tomtsmutsigt vitthälften av fönsterna igenbommade med brädorde andra med trasiga gardinerlivbåtarna är kvarhänger i luftenjag kom hem till malmöduscha klippa naglarnalite parfym vit skjorta du sa till mig när du levde: vi måste stanna kvar här, i den här staden,vi måste vara de som stannar och ser allt, du och jag[Bokinfo]