Dagbok förd mellan 7 nov 2011 och 9 mars 2012. I form av en extra hjärna. För en som inte skulle kunna minnas själv. Anteckningarna lästes upp under sommaren 2012. Vi grät. Avbröt. Fortsatte. Tacksamma över var vi var. Och kunde ta del av detta. Som just minnen. Detta är sista akten. Vi har fått umgås igen. Men jag gråter ensam denna gång. M.L. Ekman 2018 I november 2011 blev Gösta Ekman allvarligt sjuk och genomgick en svår operation med tillhörande sjukhusvistelse. Läkarna informerade om att han inte skulle minnas mycket från en sådan traumatisk period. Marie-Louise Ekman skrev då en dagbok under sjukhustiden för att vara hans extra minne.[WeDoBooks]