Jag ville skriva en bok som inte var dömande på något sätt. Jag är inte arg på någon utan ville öppet berätta om övergrepp, autism, eskort, tid, pengar, sexköparens fru och att jag faktiskt inte behöver passa in i samhället. Jag tror att dialogen mellan eskorter och polisen behöver hållas utanför själva sexköpet. Jag har försökt nå dem på mitt busiga lilla vis utan att det skadar mitt eskortjobb eller mina kunder. Detta för att det finns en minoritet farliga köpare som inte borde gå fria. Under tiden för mitt skrivande förlät jag även ”Lilla” Minn, flickan i mig, som jag varit så arg på tills jag i boken skrev att hon faktiskt var ett barn under övergreppen. Först då förstod jag att jag behöver tycka om henne.