»Med fasa hörde hon hur marken redan gungade, hur det knakade i världsbyggets våningar: mellanvärlden -- bykyrkogården -- hade redan sjunkit ner i den undre. Och åter kände hon att hela trakten var alltför urholkad av gamla gruvgångar och nygrävda schakt, att allt här var nära att rasa, hölls uppe på nåder och bara väntade på en stöt.«[Bokinfo]